Mattias

Hej!

Mitt namn är Mattias och är 32 år min resa med Keratokonus började när jag var runt 22 år. Då jag jobbade på ett lager och dels lastade lastbilar så började det med att jag märkte att detaljer som siffror och märkningar började bli suddiga och att mina ögon blev och är lätt för extra tårfyllning.

Så jag tog i kontakt med en optiker och vi provade ut en hel del olika styrkor men endast mitt vänstra öga fick vi till. Men mitt högra öga var hopplöst och då börja han testa lite egna saker och han sa att han misstänker toppig hornhinna. Jag vart sedan remitterad till sjukhusoptikern i Västerås. Där med optikern och läkare konstaterade man toppig hornhinna (keratokonus). Det jag tycker vården sviker oss som blir nydiagnostiserad är att efter att jag fick reda på mitt fel så vart jag hemskickad utan nån slags information. Vilket jag vart helt knäckt av för att jag inte visste riktigt vad som stod på spel. Efter sökande på internet så hitta jag information om keratokonus och med mer kunskap så vart jag lugnare och inte trodde längre att jag skulle bli helt blind. Sedan fick jag prova ut linser men inget passade mig just då (kräsen). Med att jag hade så pass liten brytning då, brydde jag mig inte mer av det.

Men nu 10 år senare så har jag endast fullt utbruten keratokonus på högra men korrigerar inte med nån lins just nu. Använder glasögon som fortfarande funkar för mitt vänstra öga, men så småningom kommer jag att prova ut lins. Just nu vid 32 års ålder så ser jag inte alls bra med mitt högra öga och ser väldigt dåligt samt mitt vänstra öga börjar se mycket sämre på långt håll.

Mitt stöd för denna sjukdom är min optiker på sjukhuset och facebookgruppen keratokonus Sverige, men jag och några andra personer känner att mer måste finnas och därför starta vi denna förening för att kunna vara ett stöd för nydiagnostiserade.

Hälsningar

Mattias